Hej alla läsare. Tänkte berätta om mitt liv och vad som händer. Det började så här, när jag var en liten bäbis så visste dom inget, sen när jag blev lite äldre ungefär 3-4 år så märkte dom att det var nått som inte stämde på mig dom undrade varför jag inte kunde prata jag var ganska sen, jag gick på ett dagis jag hade svårt med vänner och hur man skulle Beeté sig, oftas när jag blev stressad så slog jag min kompis eftersom hon inte ville va med mig jag tyckte det va skit jobbigt att behöva va så just då. Men sen gick vi till bup och gjorde en massa utredningar jag tyckte det va jobbigt att gå på en massa sånt. Jag fick skriva läsa och bygga med deg, senare fick vi beskedet att jag hade autism det är när man har svårt att förstå andra och vad det betyder. Och året gick jag blev äldre och växte tills jag började på en skola som hette tomtbergaskolan gick i en klass där det var en kille jag bråkade jätte mycket med vi slog och svärde till varan men som tur va så hade jag en fin bästis som heter Freia hon tog hand om mig då jag bäst hade det svårt. Men år 2010 va mycket bättre gick på en annan skola där jag mådde jätte bra men jag var en sån där som ville ha mycket uppmärksamhet och jag ville va mycket med den personen jag ville va med jag var ganska glad och full med energi. Jag blev äldre och blev tonåring då riktiga livet började, allt kändes så tungt och jobbigt jag hade inte det lätt jag var en sån där med humor men jag var ganska kaxig och hade attetyd, jag blev arg fort jag kunde inte kontrollera mig själv och jag blev lätt stressad på morgonen eller om jag ska göra nån sport. Men då bästemde vi oss för att gå till bup och göra en ny utredning dom kom fram till att jag hadde adhd jag har igentligen haft adhd i hela mitt liv så den första utredning va inte sant. Så nu fick ni veta. Jag har inte det jätte lätt. Jag har mycket svårare en dom som inte har någon diagnos. Men jag tar medecin men det blir lättare men det blir Svårare att äta mat. Jag gick ner 10 kilo på grund av min tablett. Så jag kan väl sega att jag inte har haft en sån bra uppväxt. Men jag vet en sak att jag älskar min pappa eftersom han har tagit hand om mig bäst.